Tog 2 ½ timma att komma till starten men det var värt vartenda tjafs, sittkramp och bula i huvudet (kommer till det sen).
Började med att släppa ut luften i däcken ner till 1,5 kg istället för 3, för att undvika att inte köra fast. Sen var det bara att köra!
Vi började med sandkörning, mjukt underlag - tyckte man inte då men herregud om vi hade vetat vad som komma skulle så hade man njutit liiiite mer! Det var i alla fall skitroligt - kameler i det vilda som gick precis bredvid bilarna (vi var två såklart om något skulle hända) uppförsbackar som man aldrig trodde att man skulle ta sig upp för, tacka vet jag Toyota Prado - den stackarn fick jobba igår kan jag lova! Vi körde ökenkörning i kanske 2 timmar, stannade och åt vid Fossile Rock, och sen var det dags att ta sig neråt........ 200 meter 45 grader backe... Att inte mamma och jag höll på att krevera när vi såg vart vi skulle ner, men ja, har man något val? Ner kom vi, oskadda - den andra bilen åkte ner efteråt så vi har grymt häftiga bilder! Dock på den andra kameran.... Ni får de dessa på måndag! Vi har även filmat det bästa.. haha!
Nu var det dags för den andra etappen - men först luft i däcken, vi kan ju inte ha punkade däck när vi kör i bergen. In på en liten bilverkstad som fyllde upp däcken och vi var redo!
Men vi visste inte alls vad det var vi var redo för... Det kan jag lova.
Det här var det värsta men samtidigt roligaste jag har gjort!
För att ta sig till Hatta Pool (ett ställe inne i Oman - japp! vi kan lägga till ett nytt land på listan som besökta) så måste man åka genom bergen, nu var det så att det hade varit ett skyfall av den allra värsta sort så vägarna som brukade finnas där, eller ja vägar och vägar men i alla fall raka vägar, var helt borta. Det var smala passager, vääldigt mycket sten, djupa spår där vattnet hade runnit och där skulle vi förbi, uppför och nerför. Det var många gånger man undrade vad f*n man gjorde där. Alla backarna var INTE självklara och bilen fick jobba mina vänner och om den jobbade... Poor car! Men hon (måste vara en tjej) var grym!! Vi kom upp, vi kom fram, visserligen på bekostnad av lite yttre skavanker, men trots det så överlevde vi. Det värsta var sista backen. Marc´s (ägaren av den andra bilen) bil fastnar. Ena däcket hänger utanför - de andra i bilen hoppar ut och som tur kommer han upp, men det var inte det värsta, nu snackar vi hålor, stora stenar och SMALT! Vi alla går ur bilen för att underlätta för pappa och Pradon! Jag ställer mig för att filma eländet när Marc tar sig upp för backen - jag ställer mig långt borta, högt upp för att undvika stenarna som flyger hejvilt när däckeen får grepp. MEN vad tror ni händer?? EN enda "liten" &%¤&%#% sten flyger upp, studsar i berget bakom mig och i mitt huvud när jag jag står och filmar i det lugna. EN JÄVLA STEN! Vad är oddsen??
En bula som en golfboll växer upp på huvudet och jag börjar stortjuta - nu snackar vi smärta!! Försökte lägga is på när vi äntligen kom på "plattare" mark - helt hopplöst då bilen skakar värre än en tvättmaskin som centrifugerar! Jag och min bula längtar efter motorväg men vi var ju inte långt ifrån klara - vägarna hade spolats bort och ännu en gång var det dags för OFFROAD. Well vi överlevde med lite skråmor och skräckblandad förtjusning!
Ser ni hur smalt det är, hur ojämn "vägen" är och detta var inte det värsta...
Pappa sa att han nu har gjort detta två gånger - första och sista! ;) Men en STOR eloge till pappa som fixade detta HUR BRA SOM HELST var han! Han hade aldrig någonsinn kört sådan här offroad körning utan bara i sand och då LITEgrann. Kan väl säga att vi alla var grymt taggade ändå att vi överhuvudtaget kom igenom det - och man kan väl säga att dom sparade det bästa till sist!
Att komma ur Oman sen kunde gått sådär... En kille från UAE Army med K-Pist runt halsen står och frågar oss om PASS, vadå pass? Vi har ju inte något med oss.. Tur att pappa kan snacka och vi fick åka!
Dags för att ta oss mot Dubai för något att äta - hittar INGENTING och fredagar är lediga dagar här i UAE så det var sjukt mycket folk och trafik. Pappa känner också att något är galet med däcken och vi måste ta oss till en mack - den macken blev våran räddning, högra framdäcket var pajat och dom snälla som jobbade där bytte det och vi hittade en Burger King - kan väl säga att det räddade våra magar också, då var klockan typ 8 och vi hade inte ätit på 6 timmar, vi var helt slut i huvet och kroppen!
Somnade som stockar igår när vi kom hem vid halv 12 nästan!
12 timmar i bilen - men det var värt bulan, sittkrampen och tjafset.. Det var det grymmaste vi varit med om!
Jag ska lägga upp bilderna så att ni förstår vad jag snackar om! Om det ens går att förstå...
Nu ska vi äta frukost och sen till stranden för sista badet och solningen! :)
/En mörbultad Alexandra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar