Skåne är som ett andra hem. Och har varit det ändå sen jag var ett år gammal och följde med mormor och morfar med ner till Lerberget första gången för att hälsa på gamla morfar. Gamla morfar som är otroligt saknad. Den gamla, ibland griniga gubben som alltid hade historier att berätta. En låt att sjunga. Och lagade den godaste stekta torsken. Han älskade sin gräsmatta och vem kunde klandra honom? Han skötte den som sitt egna barn. Sen såg den ut som en green också. Eftersom jag är därnere så sällan så inbillar jag mig fortfarande att han ska vara där när man kommer ner. Men icke. Huset står tomt. Tomten är en guldgruva och huset en oslipad diamant. Och innebär så mycket minnen. Hade huset inte haft utsikt ända till Danmark, ja man ser faktikst Danmark, och därmed varit snordyrt så hade jag velat köpa det och flyttat med en gång. Jag älskar det. Jag älskar Skåne. Jag älskar skånska. En vacker dag ska jag bo där. Punkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar