Lever ni?

Ett livstecken kanske vore på sin plats?
Det enda jag har hört är ett litet pluttigt sms - " Hej, Hur gick det i matchen? Pappa" - hallå? Jag är dönyfiken på hur ni har det, vad ni gör, vart ni shoppar och hur Bangkok är!
Men okejdå, jag får gilla läget och vänta. Nyfiken är jag - och just det, hur ska jag nu få tag på mamma som har sin dag på söndag?
På tal om folk som har gått upp i rök, mormor och morfar försökte jag ringa som en tok första halvan av veckan, hem och mobil - men okej, det sistnämnda är väl att kräva för mycket av dem. Det tog några dagar som jag trodde dom hade försvunnit ? gav skåne en gissning och läste syrrans blogg och jo visst - där kan man allt lokalisa sina släktingar - jag som brukar ha störst koll? Det är jag som har koll. Äldsta syskonets lott ? tror jag. Önskar ibland att jag hade den chilla inställningen som Sofia har eller räkmackan Oscar alltid haft det som yngst i familjen och glöm för guds skull inte bort att han är kille också. (ironi)

Nu har jag nog snart slagit mitt egna rekord i att vara uppe länge för en fredag utan aktivitet.

Imorgon ska jag försöka sitta lite i solen - men nej jag tycker INTE om den, eller är det bara mig själv i bikini som är en obehaglig tanke? Vilket som ska den inte visas upp på något Hawaii (stranden i Std kallas så) i sommar - det får bli balkongen och Båtvik! Ensam på klipporna är min melodi.
Jag vet att man inte ska gnälla när man inte gör något åt saken utan sitter på en fredag och möler i sig negerbollar (ja, det heter så!) - på söndag får jag träningskortet på Sportlife överskrivet på mig. J ska också köpa ett så snart som möjligt. Mer peppande så!

Äh - nog med gnäll för en fredag. Ni ska snart få se på jävlaranamma!